TL DR: Alkohol dödar fortfarande och om du inte har fattat det så kanske du inte borde föreläsa om det.

Idag på min föreläsning så hade vi en övergripande genomgång av diskursanalys, och för att exemplifiera så bröt föreläsaren ner drinken gin och tonic och gjorde en analys av denna. Hen började med att ta isär beståndsdelarna, dvs gin, tonic och lime, för att sedan gå igenom hur dessa hade uppstått och börjat interagera med varandra. Hen pratade om att drinken användes för att lura i den brittiska flottan c-vitamin för att motverka skörbjugg, samt kinin för att hjälpa mot malaria. Hen pratade om detta som ett ovärdeligt verktyg för den brittiska imperialismen och koloniseringen av världen. Detta är alldeles rimligt. Det är en lite fattig analys som saknar klassperspektiv, men den är rimlig.

Men i det här sa hen också saker som att “drugs (i meningen berusningsmedel, inte i meningen medicin) are one of the good things in life, and gin and tonic one of the best”, samt att alkohol var “one of the gifts to mankind”. Hen passade på att slentrianhylla tjugotalets coctailkultur (dvs överklassens coctailkultur på tjugotalet) och härledde hela sin analys av gin och tonicen ner till att saker som vi tar för givet som goda nästan alltid har ett mörkt ursprung.

Som ni har förstått av att jag öht skriver det här blogginlägget blev jag djupt provocerad. Jag blev djupt provocerad av många saker i detta. Faktum är att jag blev så djupt provocerad att jag mailade vår kursledare Trond om det. Jag vet att mina kamrater som var med tycker att jag överdriver, men/så nu tänkte jag försöka rita upp en grundläggade förklaring till vad det är jag blir så djupt provocerad av. Det här inlägget kan nog också läsas som ett inlägg om varför jag öht är nykterist.

För det första, gällande alkoholen generellt.
Som organiserad nykterist har jag tappat räkningen på hur många unga tjejer och killar med en bakgrund i missbrukarfamiljer som jag har träffat. I Sverige uppskattar en att var femte barn lever med föräldrar som har risk- eller missbrukarbeteende. Utöver detta så är vi otroligt många som har fruktansvärt dåliga erfarenheter av alkohol och människor som har druckit alkohol.

En kamrat höll på nyårsafton i år ett tal om varför hen var nykterist. Hen hade pluggat på universitetet, och föreläsaren hade visat en graf över våld mot kvinnor i hemmet. Den hade varit någorlunda stabil, men hade två punkter där våldet hade minskat med nära nittio procent. I pausen på föreläsningen hade min kamrat gått fram och frågat föreläsaren om vad de här drastiska skillnaderna berodde på, om kvinnojourerna hade kampanjat eller vad det var som hade hänt, och föreläsaren berättade att minskningarna sammanföll med två strejker vid systembolaget. Att alkohol är en katalysator för patriarkalt våld har aldrig varit tydligare. (länk till denna statistik kommer förhoppningsvis så fort jag fått tag på denna kamrat)

Att som föreläsare vid ett universitet bara dra fram ur röven att droger (ja, alkohol räknas till gruppen droger) är en av livets goda saker, och att den superpopulära drinken gin och tonic skulle vara en av de allra bästa, är att ramma in ett expresståg av respektlöshet i våra erfarenheter av ett nervgift som gör vänner och familj till främlingar eller fiender och som förstört oerhört många liv. En beräknar att mellan 5000 och 6000 personer per år dör i Sverige på grund av alkohol. Inte så fräscht.

Men förutom att det är fruktansvärt respektlöst så är det också i princip att jämföra med att uppmana till våld. “Lol what?”, tänker ni antagligen nu, så låt mig förklara.  Totalkonsumtionsmodellen, dvs den modell som visar på att ju större alkoholkonsumtion ett samhälle har, desto mer problem orsakar alkoholen (nähä, liksom) är nyckeln till det här. Ju mer sprit desto mer skador, oavsett om en “bara” festdricker med sina kamrater ibland eller om en är alkoholist. Ofta möts en som nykterist av argumentet att ens egna privata konsumtion inte spelar någon roll, att ens drickande bara rör en själv, men så är det ju faktiskt inte. Men förutom att totalkonsumtionsmodellen gäller, så finns det även en annan faktor, nämligen hur dina handlingar påverkar människorna som du är i direkt kontakt med.

Genom att konsumera alkohol, och genom att t ex hylla drogen som en av de bästa sakerna i livet, konstruerar en alkohol som en drog som kommer med positiv laddning. Genom spexiga fyllebilder på ansiktsboken och genom att öht festa med alkohol gör en alkoholen till bärare av “kul”. En intressant snedstreck deppig anekdot på det här temat är att jag har en kamrat som ville anordna en fest utan alkohol eftersom hen ansåg att både hen och hens vänner hade “glömt hur en har kul utan sprit”. Ingen var öht intresserad, festen blev aldrig av. Kort sagt, alkoholkulturen förstärker sig själv i varje instans av drickande, och alkoholkulturen i sig är enormt destruktiv.

Genom att avstå från att konsumera alkohol, och genom att problematisera alkoholens roll i samhället konstruerar du alkohol som en drog som kommer med massor av negativa sidor. Det ger ringar på vattnet, och vi har alla värvat vänner till nykterhetsförbunden, för åsikter påverkar och avståndstagande fungerar som en krockkudde. Genom det här blogginlägget får jag dig att tänka att det kanske inte är så fräscht att dricka knark, och även om du kanske inte slutar dricka så hoppas jag att tanken på all skit du bidrar till genom din konsumtion i alla fall får dig att tänka efter lite innan du beställer en gin och tonic nästa gång.

Här är en underlättande bild som ni kan lulza lite åt eller känna igen er lite i innan vi går vidare. Nu är vi mer än halvvägs!

För det andra, gällande det “dåtida” koloniala förtrycket.
Att ta upp Gin och Tonic som ett exempel på något som vi “tar för givet som bra” efter att ha härlett drogen ned till ett verktyg för den brittiska flottans imperialistiska förehavanden och år av kolonialt förtryck är skrattretande och verklighetsfrånvänt. Varför? För att alkohol fortfarande är ett verktyg för kolonialt förtryck.

Som vi alla vet har alkohol länge använts för att passivisera människor. Nykterhetsrörelserna i Sverige var en reaktion på att arbetarklassen hölls passiv med hjälp av löneutbetalning i sprit. Ja, okej, det var ett tag sedan nu kanske ni säger, och trots att en kan argumentera för att alkohol fortfarande i samverkan med kapitalismen håller lönearbetare i bojor (och det vill jag verkligen hävda), så är inte det min enda poäng, utan min poäng är även denna:

Alkoholkapitalet har, som naturligt är för ett vinstdrivande intresse, vänt sig utåt till nya marknader, och de marknader som det är som mest aggressivt mot är fattiga länder med låg utbildningsnivå och svaga lagstiftningar mot alkoholreklam och få restriktioner för alkoholförsäljning och konsumtion. Såklart. För det är där det har mest att vinna. Men det är inte bara så att det är där det har mest att vinna, det är också så att det är där det gör mest skada. Eller för att citera WHOs rapport Global Status Report on Alcohol and Health:

“The lower the economic development of a country or region, the higher the alcoholattributable mortality and burden of disease and injury per litre of pure alcohol consumed “

Att tala om ett tidigare kolonialt förtryck som lett upp till en bra sak i relation till en coctail är alltså att s.a.s skjuta sin analys av makt och förtryck i foten. Istället för att brittiska soldater matas med knark för att hålla sig fria från malaria och skörbjugg, matar en fattiga människor i länder som har dysfunktionella skyddsnät med knark. För att det globala alkoholkapitalet baserat i väst drar in oerhörda mängder pengar på det. Istället för att använda knarket för att döda för land, så använder en knarket för att döda för profit. För det är så otroligt mycket fräschare att döda människor för pengar.

Det min föreläsare gjorde var alltså inte bara att propagera för en helt sjuk drog som har enorma negativa effekter på hela samhället, utan att samtidigt inkompetensförklara sig själv och kuka ur hela sin analys av maktstrukturer i relation till den här drogen. Well played!

Kraft eller död, det får en välja lite själv vad en tycker. Inte.