Pinsamma tjejen i kassan # 2, tanten med karaffen.

Det här är kanske inte egentligen en historia om mig som pinsamma tjejen i kassan, det är mer en historia om mig som arga tjejen på rast från kassan, men det samtidigt som det kändes väldigt förlösande så var det också ganska pinsamt. Såhär var det:

I somras var jag en av fem personer som drev Alternativveckan under politikerveckan i Visby. Detta innebar: gå upp typ sju, jobba runt tolv timmar, sova alldeles för lite och leva på i princip morotskaka och te, med tillskott av faktisk mat då och då. Ett par dagar in i denna helt orimliga underbemanning var vi alla ganska sega och less på det här, men vi jobbade på så gott vi kunde.

Luncherna gick till så att vi stresslagade mat så fort vi kunde efter frukosten, och sedan kom alla som någonsin har varit med i grön ungdom precis samtidigt och skulle äta. Det var massiva köer. Det var kaos. Det var ett rent jävla helvete att styra upp. För att få äta skulle en gå med i föreningen, och för att gå med i föreningen måste en registrera sig på Emmas eller min Laptop, vilka påpassligt nog var Macar. Detta komplicerade saker. Lunchen var det absolut värsta passet eftersom det innebar att en var superhungrig pga hade inte hunnit äta sedan frukost, men hann inte äta pga var tvungen att ta hand om hela grön ungdoms matbehov, och alla gröna ungdomar var helt synkroniserade eftersom alla seminarium slutade samtidigt. Så när det värsta kaoset hade lagt sig slappnade jag och Lill-emma av lite och drack varsin odefinierad dryck med socker i och andades ut.

Efter en liten stund tar vattnet i en karaff slut. En av alla horder av gröna ungdomar (nu överdriver jag lite kanske) erbjuder sig att gå och hämta nytt vatten i köket, eftersom hjälpsamhet verkar vara en såndär sympatisk grej som kommer med att vara en grön ungdom. Fantastiskt tänker vi, som har ont i fotsulorna och ingen energi kvar i kroppen. Men nej. För då kommer en obligatoriska sura tanten, en besökare vi typ aldrig sett förut, och säger åt denne att inte fylla på karaffen själv eftersom “flickorna vid bordet behöver röra på sig”.

Flickorna vid bordet rör på sig. När flickorna vid bordet en stund senare får lunchpaus och sätter sig utomhus en bra bit från ingången så diskuterar de detta. Lill-emma summerar det som hänt eftersom jag missade början av det, och jag blir oerhört arg och ballar ur totalt pga trött och grinig. Jag gormar (lite för) högljutt om att det är helt orimligt att en puckad liten tant på politikerveckan ska komma och säga åt oss att vi behöver röra på oss när hen antagligen bara glidit runt och roséminglat hela veckan, jag rasar över att det fan måste synas på oss att vi har jobbat tolvtimmarspass i flera dagar och sover alldeles för lite och att tanten uppenbarligen är helt jävla dum i huvudet. Jag avslutar med något om att ”hon kanske borde veta att flickorna vid bordet jobbar fan tolv timmar om dagen, flickorna vid bordet behöver fan inte röra på sig. DUMJÄVEL!!”.

Då kommer tanten gående bakom en bil en liten bit bort, stirrar på oss, tar på sig solglasögonen. Den Tryckta Stämningen inträder.

Det här inlägget postades i Trams och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Pinsamma tjejen i kassan # 2, tanten med karaffen.

  1. Job skriver:

    Jag hade flippat direkt på plats ifall jag hört det.

  2. Mikusagi skriver:

    Aaaaaaaaaaaaaa!!!!!

    [/reaktion]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>