Våldet vid Lonmins gruvor.

Idag blev arbetare nedskjutna av polis vid en strejk i en av Lonmins platinumgruvor i Sydafrika, media rapporterar mellan sju och arton döda. Vid gruvkomplexet i fråga verkar det finnas en konflikt mellan två fackförbund, NUM och AMCU. Den konflikten har varit i fokus i mediabevakningen och situationen beskrivs som ett “turf war“, med tio döda sedan strejkens påbörjan, förutom de som sköts idag. Så vad är det för motsättningar egentligen?

NUM bildades 1982 och var aktiva i kampen mot The National Party, och hade fyra uttalade metoder: Väpnad kamp, massmobilisering, internationell solidaritet underjordiska aktioner. NUM är medlemmar i COSATU, vilka samarbetade med ANC och Sydafrikas kommunistiska parti för att upphäva apartheid. Idag har de inte samma militansnivå, men har fortfarande starka band till ANC.

AMCU är å andra sidan svårare att placera. De är relativt nystartade och medlemmar i NACTU, Sydafrikas tredje största fackliga samlingsorganisation. De är uttalat “apolitical and non-communist”, i media beskrivs de i stort som en splittrande och militant rörelse. AMCU har 21% representation bland arbetarna på Lonmin, och är således ändå en kraft att räkna med.

Media har rapporterat följande: Det har uppstått en vild strejk vid Marikana-gruvorna, och i samband med detta har det även blossat upp en konflikt mellan de två största fackföreningarna vid gruvorna. Rapportera säger bland annat följande: AMCU menar att stridigheterna de senaste dagarna varit orkestrerade av NUM för att sätta stopp för AMCUs effektiva absorbering av NUMs medlemmar, medan NUM menar att det är ett resultat av att AMCU använder våldsamma värvningsmetoder och lovar mer än de kan hålla, och på så sätt ger upphov till protester och vilda strejker.

Men via sin officiella twitter har NUM sagt att företaget är skyldiga till våldet eftersom de underminerar förhandlingsprocesserna, och att det inte egentligen existerar en väpnad konflikt mellan AMCU och NUM, utan att det är kriminella element som står för våldet. NUMs ordförande säger explicit att “We are not thretened by AMCU”. AMCU menar att det är positivt att ha flera fack på samma arbetsplats eftersom det skapar en utmaning för dem och blottlägger för de inblandade facken vilka svaga punkter som finns i deras strategier. De här två bilderna står i stark kontrast till varandra.

Så vad är det egentligen för andra omständigheter som det här våldet skett under? Lonmin, företaget som äger Marikanagruvorna, har rötter i en kolonial tradition. Företaget startades på tidigt nittonhundratal, har verkat i Sydafrika sedan dess, och är centrerat i London.

Arbetarna i Lonmins gruvor, med de som är organiserade i AMCU i spetsen, kräver en löneökning från R4000 till R12500, så det är alltså oerhörda mängder pengar som Lonmin skulle förlora om arbetarna fick igenom sina krav. AMCU har tagit ut borrarbetarna i strejk, dvs de som är absolut viktigast för gruvdriften, hela gruvan stannar utan dem. Under strejken de senaste dagarna har Lonmins aktie gått ner med över 6% på londonbörsen, och en har beräknat att det hittills är 2% av deras årliga platinumproduktion som gått förlorad. Att Lonmin skulle bussa ordningsmakten på arbetarna för att rädda sin vinst borde inte egentligen komma som en överraskning, och att fack spelas ut mot varandra är inte heller något nytt.

Det är inte svårt att se att problemet här varken är NUM eller AMCU även om konflikt facken emellan är en faktor: problemet här är det kapitalistiska systemet. Även om det skulle förhålla sig så att fackens medlemmar dödar varandra, så har kapitalismen försatt arbetarna i en situation där reglerna är arbetare mot arbetare och polisen mot alla. Det är en brittisk företagsledning som skickar poliser med automatgevär på att skjuta urskillningslöst in i en grupp arbetare. Det kan vi inte komma ifrån.

Uppdatering: Nu har Erik Hegelson via Frances Tuuloskorpi skrivit en jättebra och djupgående bakgrundsanalys till konflikten facken emellan! Läs den här.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Våldet vid Lonmins gruvor.

  1. Pingback: Whatever happened to colonialism | copy is right

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>